- Startsida
- Estetisk gynekologi
- Smärtsam penetration (muskler som spänner sig)
- Muskler som drar ihop sig vid penetration
”Kroppen stänger sig”: varför musklerna spänner sig vid penetration
”Det är som en vägg.” Sammandragningen vid penetration är en skyddsreflex, inte ett beslut. Se vad man känner, varför det händer, vad du kan göra i stunden och hur man lär om.
Quando existir, entra aqui e também no cartão da página do blog.
I den här artikeln
”Det är som om det fanns en vägg.” ”Kroppen stänger sig av sig själv.” ”Jag vill, men det går inte.” Så beskriver många kvinnor vad de känner när de försöker med penetration, oavsett om det är med en partner, en tampong eller vid en gynekologisk undersökning. Många känner sig förvirrade eller skyldiga: om de vill, varför säger kroppen då ifrån?
Svaret ligger i en skyddsmekanism som kroppen har lärt sig och som fungerar utan att fråga om lov. I den här artikeln förklarar vi vad som händer i det ögonblicket, varför det händer, och vad du kan göra i stunden och på lång sikt.
Tre saker att ta med sig.
Fica por baixo do resumo, se existir uma segunda foto.
Vad man känner
Beskrivningarna varierar, men det finns gemensamma mönster:
- känsla av en ”vägg” eller ett hinder precis vid slidöppningen;
- sveda eller skarp smärta när man försöker komma vidare;
- låren sluts ihop, rumpan spänns, ryggen svankar eller kroppen drar sig undan ofrivilligt;
- andningen låser sig eller blir snabb;
- ångest, rädsla eller panik före eller under försöket;
- i vissa fall sker penetrationen, men med smärta och en känsla av trånghet.
Många kvinnor kan känna upphetsning, lust och till och med orgasm med andra sexuella aktiviteter. Svårigheten är koncentrerad till själva ögonblicket för penetration.
Skyddsreflexen
Kroppen har reflexer som skyddar oss utan att vi behöver tänka: vi blundar när något närmar sig, vi drar tillbaka handen från en het yta. Bäckenbottenmusklerna, som omger slidöppningen, ingår också i dessa försvarssvar.
Nederländska forskare visade med elektromyografi att bäckenbottenmusklerna drar ihop sig när kvinnan ser hotfulla bilder, även sådana som inte har med sex att göra, och att dessa sammandragningar är kraftigare hos kvinnor med vaginism (van der Velde och Everaerd, 2001). Andra studier visade att sammandragningen inför penetration framför allt hänger samman med rädsla och avsky, och inte med ett fel på musklerna (Borg et al., 2010). Sammandragningen är ett försvarssvar på en situation som kroppen tolkar som farlig.
Det förklarar varför det inte räcker att vilja: den del av nervsystemet som styr den här reflexen svarar inte på viljan på samma sätt som en arm eller ett ben.
Därför lär sig kroppen att stänga sig
Reflexen förstärks när kroppen kopplar ihop penetration med fara. Det kan ske genom:
- Erfarenheter av smärta. Ett första smärtsamt samlag, återkommande infektioner, sprickor, en svår förlossning, klimakteriet med torrhet i slidan.
- Erfarenheter av rädsla. Illa genomförda gynekologiska undersökningar, negativa budskap om sex i uppfostran, rädsla för att bli gravid eller för att känna smärta.
- Felaktiga föreställningar om kroppen. Att tro att slidan är för liten, att penetrationen kommer att slita sönder eller att det måste göra ont.
- Traumatiska upplevelser, inklusive sexuellt våld. Inte alla kvinnor med det här problemet har trauma, men när det finns måste det hanteras varsamt.
Därefter upprätthåller cirkeln sig själv: att förvänta sig smärta leder till sammandragning, sammandragningen gör penetrationen smärtsam, smärtan bekräftar rädslan. Varje forcerat försök lär kroppen, än en gång, att den hade rätt i att stänga sig (Lahaie et al., 2010).
När det brukar hända
Sammandragningen kan uppstå vid all penetration eller bara i vissa situationer:
- bara med partnern, men inte med tampong eller med de egna fingrarna;
- bara vid den gynekologiska undersökningen;
- bara i perioder med mer stress eller efter en smärtepisod;
- sedan alltid, vid varje försök.
Det här mönstret ger läkaren användbara ledtrådar. Om sammandragningen bara sker i en situation väger rädslan och sammanhanget tyngre. Om den har uppstått efter år utan problem är det viktigt att leta efter en ny orsak till smärta, som infektion, torrhet i slidan eller förändringar i vulvans hud.
Vad du kan göra i stunden
Om du känner att kroppen stänger sig under ett försök:
- Stanna uppAtt envisas förstärker bara reflexen. Att stanna är inte att misslyckas.
- Andas djupt och långsamt,och låt magen höja sig vid inandningen. Det hjälper bäckenbotten att sänkas och slappna av.
- Släpp spänningen i resten av kroppen:käken, axlarna, rumpan, låren.
- Gå tillbaka till ett steg där du känner dig trygg,som smekningar utan penetration.
- Säg vad du kännerOm du är med en partner tar det bort press för er båda att komma överens i förväg om en signal för att stanna.
Inför nästa försök hjälper det att ge upphetsningen tid, använda gott om glidmedel och välja ställningar där kvinnan styr djupet och takten. Men om problemet är vanligt räcker sådana åtgärder sällan på egen hand.
Hur man lär om
Eftersom reflexen har lärts in går den att lära om. Målet är att steg för steg lära kroppen att penetration kan vara säker. De behandlingar som har mest evidens är:
- Bäckenfysioterapi, för att lära sig slappna av i musklerna och känna igen sammandragningen.
- Gradvis exponering, med de egna fingrarna och med dilatatorer, och bara gå vidare när varje steg inte längre väcker rädsla.
- Kognitiv beteendeterapi eller sexualterapi, för att arbeta med rädslan, katastroftankarna och ångesten.
- Behandling av orsaker till smärta som finns.
I en randomiserad studie gjorde gradvis exponering med terapeut det möjligt för de flesta kvinnor med livslång vaginism att ha samlag med penetration (ter Kuile et al., 2013). Vi förklarar hela förloppet i artikeln om behandling av vaginism och tekniken i artikeln om dilatatorer.
När du bör söka vård
Om problemet har uppstått på nytt efter en period utan besvär är det viktigt att utreda om det finns en behandlingsbar orsak till smärtan. Sök vård snarast om du får en blödning, onormala flytningar, sår eller kraftig och ihållande smärta. Vid tvekan, ring SNS 24 (808 24 24 24). I en nödsituation, ring 112.
På Luxmed-kliniken
På Clínica Luxmed sker det första besöket med gott om tid och utan obligatorisk undersökning. Vi börjar med att lyssna på vad som händer i ögonblicket för penetration och först med ditt medgivande gör vi en anpassad bedömning för att utesluta andra orsaker till smärta. Därefter fastställer vi en plan tillsammans med dig, samordnad med bäckenfysioterapi och psykologiskt eller sexologiskt stöd när det är meningsfullt.
Kontakta oss
Bedömningen är ett samtal, utan förpliktelser. Berätta vad som oroar dig så svarar vårt team.
Den här artikeln är informativ och ersätter inte läkarbedömning. Resultaten varierar från person till person.
Vanliga frågor
Betyder sammandragningen att jag har vaginism?
Det kan vara så, men inte nödvändigtvis. Sammandragningen uppstår också som svar på andra orsaker till smärta, som infektioner eller torrhet i slidan. Diagnosen ställs vid ett besök.
Är min slida för liten?
Nästan aldrig. Slidan är elastisk och förlängs vid upphetsning. Känslan av en ”vägg” kommer i de allra flesta fall från sammandragning av musklerna, och inte från storleken.
Kan jag kontrollera sammandragningen enbart med viljestyrka?
Inte direkt, eftersom det är en reflex. Men du kan lära dig att känna igen den och släppa den med träning, framför allt med andning och fysioterapi.
Är det mitt fel eller min partners?
Det är ingens fel. Det är ett svar från kroppen som har lärts in och som går att behandla.
Hjälper det att dricka alkohol eller ta lugnande medel?
Det rekommenderas inte. Det kan minska ångesten i stunden, men det lär inte kroppen att slappna av och kan leda till smärtsamma penetrationer som förstärker rädslan.
Vetenskapliga referenser 6
- van der Velde J, Everaerd W. The relationship between involuntary pelvic floor muscle activity, muscle awareness and experienced threat in women with and without vaginismus. Behav Res Ther. 2001;39(4):395-408. Artigo
- Reissing ED, Binik YM, Khalifé S, Cohen D, Amsel R. Vaginal spasm, pain, and behavior: an empirical investigation of the diagnosis of vaginismus. Arch Sex Behav. 2004;33(1):5-17. Artigo
- Borg C, de Jong PJ, Weijmar Schultz W. Vaginismus and dyspareunia: automatic vs. deliberate disgust responsivity. J Sex Med. 2010;7(6):2149-2157. Artigo
- Lahaie MA, Boyer SC, Amsel R, Khalifé S, Binik YM. Vaginismus: a review of the literature on the classification/diagnosis, etiology and treatment. Womens Health (Lond). 2010;6(5):705-719. Revisão
- ter Kuile MM, Melles R, de Groot HE, Tuijnman-Raasveld CC, van Lankveld JJ. Therapist-aided exposure for women with lifelong vaginismus: a randomized waiting-list control trial of efficacy. J Consult Clin Psychol. 2013;81(6):1127-1136. Artigo
- Padoa A, McLean L, Morin M, Vandyken C. The overactive pelvic floor (OPF) and sexual dysfunction. Part 1 and Part 2. Sex Med Rev. 2021;9(1):64-89. Artigo
Fortsätt utforska

