Håravfall: varför det sker och vad du kan göra

Att tappa hår varje dag är normalt: upp till omkring 100 hårstrån per dag ingår i hårets naturliga cykel. Det blir oroande när håravfallet ökar tydligt under veckor, när håret blir tunnare eller när kala partier uppstår.

De vanligaste orsakerna är två: ett tillfälligt håravfall som orsakas av en «chock» för kroppen, som en förlossning, en sjukdom eller en bantningskur, och androgen alopeci, som har genetiskt och hormonellt ursprung. Det första går oftast över av sig självt på några månader; det andra är progressivt men behandlas med läkemedel med belagd effekt. Första steget är alltid att förstå vilket som gäller för dig.

Hur mycket hår är det normalt att tappa

Varje hårstrå går igenom tre faser:

• Tillväxt (anagen): varar i cirka 2 till 6 år. Omkring 85 % av hårstrånen befinner sig i denna fas.
• Övergång (katagen): några veckor.
• Vila (telogen): cirka 3 till 4 månader, varefter hårstrået faller och ersätts. Omkring 15 % av hårstrånen befinner sig i denna fas.

Därför är det normalt att tappa upp till omkring 100 hårstrån per dag (DermNet). De dagar du tvättar håret verkar det mer, eftersom de lösa hårstrån som samlats ramlar av på en gång.

Tecken på att håravfallet inte längre är normalt:

• tovor på kudden, i avloppet eller i borsten, upprepat under veckor;
• en märkbart tunnare tofs;
• en bredare bena eller mer synlig hårbotten, särskilt på hjässan;
• tillbakadragna tinningar eller glesare hjässa;
• runda kala fläckar.

De vanligaste orsakerna

1. Telogent effluvium: håravfall efter en «chock»

En händelse som belastar kroppen kan göra att upp till 70 % av de växande håren går över i vilofas samtidigt (DermNet). Håravfallet visar sig 2 till 4 månader efter händelsen, vilket förklarar varför många inte ser sambandet.

Vanliga utlösare: förlossning, sjukdom med feber (även virusinfektioner), operation, kraftig stress, snabb viktnedgång eller strikta dieter, järnbrist och vissa läkemedel.

Håravfallet är diffust, över hela hårbotten, och leder inte till fullständig skallighet. I de flesta fall normaliseras det inom 6 till 9 månader efter att orsaken har åtgärdats. Varar det längre än 6 månader kallas det kroniskt effluvium och bör utredas.

2. Androgen alopeci: den vanligaste på lång sikt

Den har genetiskt och hormonellt ursprung. Folliklar som är känsliga för androgener producerar successivt allt tunnare och kortare hår. Den drabbar cirka 50 % till 60 % av männen vid 50 års ålder och upp till 40 % av kvinnorna vid 70 (Kanti et al., europeisk S3-riktlinje).

• Hos män: hårfästet drar sig tillbaka och hjässan blir tunnare.
• Hos kvinnor: bredare mittbena och mindre volym upptill, medan hårfästet i pannan bevaras.

Den börjar gradvis och är progressiv. Ju tidigare den behandlas, desto mer hår bevaras.

3. Andra orsaker att känna till

Det är vanligt att flera orsaker finns samtidigt: till exempel ett effluvium efter förlossning som gör en begynnande androgen alopeci synlig.

Så ställs diagnosen

Diagnosen är framför allt klinisk, men kräver en metodisk genomgång:

1. SjukdomshistoriaNär det började, händelser under de senaste 2 till 4 månaderna, läkemedel, kost, menscykel, släkthistoria.
2. Undersökning och dragtestAtt försiktigt dra i en hårlock visar om håravfallet är aktivt.
3. TrikoskopiEtt dermatoskop förstorar hårbotten och visar hårstrånas tjocklek, tecken på miniatyrisering, inflammation eller ärr. Den europeiska riktlinjen rekommenderar den vid osäkra fall (Kanti et al.). Läs mer i Trikoskopi: undersökningen som visar hårbotten.
4. Blodprover, när de är indiceradeVanligtvis: blodstatus, ferritin, sköldkörtelfunktion och, beroende på fallet, D-vitamin, zink eller hormoner. Vi går igenom detta i Blodprover vid håravfall: vad man ska begära.
5. BiopsiBehövs sällan; reserveras för misstänkt ärrbildande alopeci eller oklara fall.

Behandlingar: vad som har evidens

Behandlingen beror på orsaken. Vid telogent effluvium handlar det främst om att identifiera och åtgärda utlösaren, till exempel järnbrist eller en kost med för lite protein; håret växer sedan tillbaka av sig självt. Vid androgen alopeci finns behandlingar med visad effekt i kliniska studier. Välj vem behandlingen gäller för att bara se de alternativ som passar dig.

Gott att veta innan du börjar

• Tålamod. Resultaten utvärderas efter 6 månader, och toppen nås omkring 12. De första veckorna med minoxidil kan håravfallet tillfälligt öka, ett tecken på att håren förnyas.
• Kontinuitet. Vid androgen alopeci går vinsterna förlorade några månader efter att behandlingen avslutats.
• Biverkningar. Minoxidil kan ge irritation eller hårväxt i ansiktet. Finasterid kan ge sexuella biverkningar, och 2025 bekräftade Europeiska läkemedelsmyndigheten självmordstankar som en möjlig biverkning med okänd frekvens. Den som tar det bör sluta och kontakta läkare vid humörförändringar (EMA, 2025).
• Graviditet. Finasterid och dutasterid är kontraindicerade för kvinnor som kan bli gravida utan effektivt preventivmedel.

All medicinsk behandling kräver bedömning och förskrivning.

Vad du kan göra hemma

• Äta tillräckligt med protein och varierad kost. Hår består av keratin, ett protein. Se Kost och håravfall: vad håret behöver.
• Inte ta kosttillskott på måfå. De hjälper bara vid brist. För mycket A-vitamin eller selen kan till och med orsaka håravfall.
• Behandla håret varsamt: lösa frisyrer, mindre värme från hårtorkar och plattänger, borsta försiktigt.
• Fotografera hårbotten var tredje månad, alltid med samma ljus och vinkel. Det är det bästa sättet att se om det blir sämre eller bättre.
• Sova och hantera stress. Kraftig stress är en känd utlösare av effluvium.

Vanliga myter

När du bör söka läkarbedömning

Boka ett besök om:

På Luxmed omfattar hårmedicinbesöket en noggrann sjukdomshistoria, trikoskopi och, när det är indicerat, blodprover, för att hitta orsaken innan någon behandling föreslås.

Den här artikeln är avsedd som information och ersätter inte ett läkarbesök.

Vanliga frågor